Båten börja likna något

Kom på att Jag slutade redan vid 13 idag, så Jag ringde Jonas och frågade om vi kunde köra vidare på båten. Det blev riktigt, riktigt bra inuti.

Kändes inte som att färgen var riktigt, riktigt torr. Något oroväckande, då den fått sina 16 timmar. Den var dammtorr, men om man tryckte lite med nageln kändes det inte 100% härdat. Får hoppas på att det blir mycket mer slitstarkt, då den annars kommer slitas upp på nolltid.

Har funderat lite på sittplatser i trä. Ett par lackade fyrkantslister eller några planhyvlade och inoljade bitar skulle bli riktigt fint. Skulle bidra till att vatten rann mellan styckena och vara något skönare att sitta på. Att det sedan också blir snyggt är väl mer en bonus.
La fram några brädor som vi hade som skydd mot asfalten som prov. Passade riktigt bra!

Vi vände sen på båten och la på bottenfärg och lackfärg. Fick ingen bild på det, men det ser lovande ut. Riktigt lovande.

På torsdag blir det lite filande på sittplatserna, sen är skiten nästan klar. Woopwoop!

Snart sjösättning

Äntligen har Jag fått tummen ur med båten som Jag och bror har i vår ägo. Förra säsongen slipade/plastade Jag och Zeke hela båten och tanken var att den skulle målas om. Så långt kom vi däremot inte, utan den kom aldrig ens i närheten av vattnet.

Igår var det däremot fullt upp. Var bakfull och jävlig inne på jobbet klockan 10 och inhandlade vit båtlack. Drog hem till Lindsdal och målade hela insidan. Blev faktiskt grymt mycket bättre än vad jag hade anat. Efter första lagret var det som en helt ny båt. Nästan i alla fall.
Jonas la på andra lagret idag och på torsdag ska vi ta utsidan. Blir en blank marinblå lack. Kommer nog bli helt kanon.

Bara att hoppas att vi denna gång inte blir så hånade, som vi bokstavligt talat blev när den senast slängdes i vid båtplatsen på Rafshagen. Jävla jävel till bryggägare.

Fy fan för cykeltjuvar

Cykeln är mitt enda transportmedel, och Jag trivs jävligt bra med det. Däremot, efter jobbet en kväll förra veckan, var min käre Scott all gone. Är tredje hojen som försvunnit för någon på jobbet. Visst, cykeln var var värd en hel del trots ett par år på nacken, men det är grejen som gör mig så jävla förbannad. Inte förlorade pengar, bara idioten(idioterna?) som inte kan skilja på ditt och mitt.
Har hänt tidigare, när jag kommit ut från jobbet, att jag sett någon flummare stå och känna på mitt styre, för att sedan försvinna vid åsynen av mig. Det borde fått mig att inse att hojen inte stog helt säker där.
Har i alla fall anmält det. Tråkigt nog har jag varken kvitto eller ramnummer, så chansen att jag får ersättning på hemförsäkring är nog inte så stor.

Fan också! Nu måste jag verkligen spendera en massa pengar på en ny. Kan i och för sig lappa ihop punkan på min gamla kronan-cykel, men den är verkligen inte skön att cykla på. Lutar åt en Nishiki SL One från en cykelaffär i stan, eller en Trek Soho S via postorder.

Tills vidare går jag till jobbet. Buhu.