Damp in ett mail imorse. Kom in på programmet Nätadminstration/Systemteknik, 120 högskolepoäng vid HIK, Högskolan i Kalmar. Känns lite överaskande då mina betyg ej bör göra någon annan nytta än som eldpapper i spisen, under ett par vedträn.
Sökte två olika program som Sjukgymnast i första hand. Varav det ena lades ner, och det andra kom jag inte in på. Nu är jag alltså antagen till något jag egentligen inte är så speciellt intresserad av, även om det stämmer överens med min gymnasieutbildning på Teknikprogrammet med inriktning Informationsteknik. Eller, det är klart intresse finns, men det är inte så starkt som för förstahandsvalen.
Kul överaskning, men det känns tveksamt. Får ta en funderare.
Livet som försoffad (nåja) kampsportare rullar på. Idag hjälpte jag Jennpan att flytta in i sitt nya studentrum. Riktigt schysst kollektiv verkar det som. Nära tilll det mesta. Efter utebliven frulle kändes det brådskande med lunch, och det blev IKEA. Hade inget minne av att det var så jävla dyrt. 170 spänn för oss två är väl i och för sig okej, men något sade mig att IKEA = billigt. Tydligen inte.
Brutala köttbulletalrikar hade de i alla fall. Inte fel, inte!
Just det. På tal om Ingvar Kalmprad Elmtaryd Agunnaryd. Var och inhandlade en ny säng för några dagar sen. När vi väl transporterat hem dem med lånebil och tillhörande tackräcke skulle den upp för trappen, vilket gick åt helvete. Gav upp och lät den stå i väntan på bättre tider i några dagar. Tills brorsan kom fram till lösningen – självmordsuppdraget no1:
Det är väl tur att inga skyddsombud huserar på HQ Hallongränd.
Min musiksmak är, som kanske tur är, väldigt bred. Jag lyssnar på det mesta från pianojazz till hiphop och black metal. Vad som däremot lär känneteckna min smak är att jag uppskattar kvalitativ musik som det verkar finnas en stark tanke bakom. Hiphopens texter och passande framförande, jazzens känslofyllda improvisationer, o.s.v.
Jag har således otroliga problem med ”radiomusik”. Med det inte sagt att jag avskyr all musik på radio, nej, inte alls. Det finns många bra radioprogram. Däremot musik där någon så kallad artist, kör ett vokaliskt musikstycke, givetvis skrvet av någon helt annan och framförd med förinspelad/datorkonsturad bakgrundsmusik à la e-jay 200. Populärmusik. Populärmusik som oftast spelas på de svenska radiokanaler med flest lyssnare och mest reklampauser. ”lättlyssnad och bra musik” som många skulle säga. Jag klarar fan inte av det. Klarar inte av att lyssna på radiokanaler som Rix FM utan att må dåligt på riktigt. Jenna kallade med musikfascist för ett tag sedan, i samband med att hon blippade bort min Esbjörn Svensson Trio-låt och ersatte den med Britney Spears(!), men nej, det GÅR inte. Det är så jävla förbenat dåligt.
Vad gillar jag då? Postrock måste höra till den genre där jag fått mest mersmak senaste åren. Mogwai, Sigur Ros, Godspeed You! Black Empereror mfl. Det kan ha att göra med att den på många sätt bygger samman mina klossar – hårdrockens brutalitet, jazzens intrumentella känsla och lugn. På samma gång. I samma musikstycke.
…av Thailandstrippen orkar jag inte sätta ihop någon större. Jag kan med handen på hjärtat säga att dessa två månader var några av de bättre i mitt liv, än så länge. Den enda egentliga nackdelen är väl att man längtar tillbaka allt som oftast, och att man därmed vill tänka tillbaka så lite som möjligt, haha.
Kommer definitivt att återvända Thailand och Tiger ännu en gång. Polaren Wiktor från hemmaplan kommer fortsätta representera Kalmars MMA-kultur i ytterligare ett år ungefär. Känns inte helt långt borta att åka ner en sväng och säga hej.
I alla fall. Nu har jag varit hemma i ett bra tag. Är grymt mycket att göra på jobbet i och med att det inte blir någon semester och majoriteten av kollegorna består av sommarjobbare- och extrapersonal. Har inte kommit igång med träningen ordentligt än, tyvärr. Har lyckats gå upp sex kilo(!) sen jag anlände på Arlanda. Låg då på stadiga 83kg och på god väg in i UFC:s Middleweight-klass. Ser ut att bli Light Heavyweight nu trots allt. Fan också.
Nåväl. Dags att börja skriva lite mer här. Inte för att jag räknar med att någon läser, men ändå, det är ganska trevlig hjärngymnastik att skriva. Far åt helvete.
