Sen jag upptäckt att jag ligger lite väl bra till med budgeten har jag blivit lite mer… eller lite mindre svår… med pengarna. Har varit på Thaiboxning två gånger den här veckan. I tisdags gick en av våra tränare, Nazee, sin 378:e fight. Han har varit halvpensionerad i ett tag, men nu ville de att han skulle matcha mot en till synes mycket tyngre japan, korean eller vad det kan ha varit. Han blev tok-knockad efter att ha dominerat i tre ronder. Thailändarna var helt tokiga med bettingen på just den här matchen.
Ikväll var vi på plats igen. Tre killar från gymmet fightades. Fick erfara något jag sett tidigare igen. En kille som sett GRYM ut på träningarnna och tränat till synes mer än någon annan gick sin första match. Tyvärr har han begått just det misstaget, att han tränat för mycket teknik och fys istället för sparring. Han tog sig igenom alla ronder just tack vare fysik och kondition, men hans förmåga att besvara thailändarens attacker var näst intill obefintlig. För att fightas i ringen måste man träna för att just göra det också, genom sparring.
april 12, 2008 vid 12:35 e m
Den där jävla flöjten i bakgrunden som någon lite thai sitter och blåser i går mig fan på nerverna. Jag fattade inte hur jag överlevde en hel kväll med sån skit live, när jag inte ens pallar en halvminut youtube. Det KAN ha varit stämningen utöver flöjthelvetet. Kanske.
april 13, 2008 vid 5:48 f m
Det är ju traditionell thaimusik som alltid spelas under thaiboxningsmatcher, oftast även i tävlingar utanför Thailand, typ Thaiboxnings-SM i sverige. Det är två trummor, trumpet och en liten klocka med i ”bandet”, haha.
Musiken har alltid funnits där, precis som dansen, Wai Kru, som båda fighters ska/bör genomföra för att hedra sin klubb och tränare innan fighten.
Tur att det är ungefär så långt thaiboxningstraditioner sträcker sig. I många andra kampsporter från asien både bugar och använder man konstiga ord om och om igen, varje träning. Man blir säkert bättre då.