Smokerfights

Jeremy och Anders, två av mina träningskamrater som varit här ungefär lika länge som jag, hade kommit överens innan hit från Sverige, att gå en MMA-fight mot varandra efter en månads träning. Deras kompisar har tydligen satsat pengar, då främst på Jeremy, som hållt på med Thaiboxning i 2-3 år och väger åtminstone 30 kilo mer än Anders, som inte sysslat med någon kampsport över huvud taget tidigare.

I alla fall, idag var det dags. Reglerna blev tre 3-minutersronder C-Shooto i ring med benskydd och sparringhandskar. Inga knän mot huvudet, inga armbågar och enbart brottning utan slag på marken.
Patrik, som även han varit här ungefär lika länge, gick också match mot en kille jag glömt bort namnet på.

Patrik förlorade då Ray bröt matchen i andra ronden. Patrik såg ganska snurrig ut och, som han sa efter matchen, kunde inte fokusera på någonting. I alla fall, han fick första nedtagningen, men tog några slag för mycket. Imponerande för att aldrig ens kört MMA-sparring förut.

Anders och Jeremys match blev riktigt underhållande. Trodde inte att de skulle smälla på varandra så hårt. Anders hade lovat en “streetfight” och det blev det från hans sida. Han hade ju trots 4-5 thaiboxningsträningar i ryggen, haha. Rallarsvingarna flög fram och tillbaka. Jeremy blev lite väl trött och pallade inte att utnyttja sin fördel när det kommer till teknik och tyngd. Anders vann på domslut efter tre hårda ronder.

Några amerikanare garvade hårt när de såg Anders och Jeremy lägga ner sina blodiga tandskydd i samma väska efter matchen. “you guys came here together and live in the same room? haha, that’s just crazy!”. Kan bara hålla med, och det visar väl bara gemene svensson vad kampsport handlar om, man kan slå halvt sönder varandra, men det betyder inte att man är ovänner.
Jag själv skulle nog haft lite problem med att sparka en polare med all min styrka, men… alla är olika, tur är väl det.